You're dead im rich

Ja gårdagen började la inte så toppen bra.. Vaknade upp käkade gjorde mig klar för att åka till mitt hjärta. På vägen till honom skulle jag hämta upp en tant som skulle med upp till samma ställe och sin gubbe, så på väg till henne när jag svänger av motorvägen så ligger det en salt&plogbil framför mig.

Jag väljer att lägga mig så att lastbilsgubben kan se mig om det skulle vara ngt, eftersom han skottade i filen jag skulle ligga i så ligger jag som sagt så att han kan se mig, ett tu tre så stannar han plogen och börjar backa, han börjar backa på en motorvägsavfart mot mig, jag försöker backa men det kommer för mycket trafik bakom mig så att jag är tvungen att stanna, i hopp om att han ser mig om han kollar i sina speglar så stannar jag, kan ju som sagt inte backa om det kommer bilar bakom från motorvägen i höga hastigheter. Men han kollar inte i sina speglar och backar rätt in i min front på bilen, BOOM sa det, hittade ju fan inte tutan i tid heller, min tuta sitter på sidan av ratten, inte som dom ska sitta i mitten av ratten.

Så efter det när jag kopplat vad som hänt kom djävulen i mig fram, och den kom fan fram, jag tänkte inte på ngra konsekvenser eller ngt annat en att jag tyckte att denna snubbe hade betett sig sjukt dumt och ansvarslöst åt när han backa på en väg fullt med bilar.. Så jag sätter på min varningsblinkers och hoppar ur bilen, rusar fram till honom och börjar kalla honom jävla idiot, varför i helvete kollade du inte i dina speglar?

Då säger han: Varför backar du inte om du ser att jag backar?
Jag: Ja kanske för att det kommer bilar från motorvägen och det inte går att backa tänk lite för helvete.
lastbilsgubben: Men du får la för fan tänka lite
Jag: Ska jag tänka när det är jag som har en flera ton tung lastbil? Jävla idiot, kolla i dina speglar.

Sen lugnade jag endå ner mig ganska fort och vi skrev på skadeanmälans papper. Men jag var ju också sen till att hämta upp tanten, så nu var jag skit stressad.

Jo min regplåt sitter nu fast med en fiskelina. Mitt galler e krossat, och det är en spricka i front plasten. Men det åker ju han endå på att betala!!!! Dårar det finns i trafiken..

Iaf så kom jag äntligen fram till Karl, åh vad jag hade saknat dig älskling, de gör jag iof nu med. Men det är verkligen jobbigt att skiljas från dig speciellt när du är så mysig och go! Så gott att träffa dig, prata och kyssa dig!
men vi ses ju nästa helg med om jag pallar med du vet vad... Helt jävla sinnes sjukt.

Ne idag blir det en lugn dag som alla andra, ska ta och diska och städa lite!

Ha de gött, ligg aldrig bakom/brevid/framför lastbil, plogbil, buss eller ngt annat som kan krossa er totalt när ni åker bil..

♥om inte så många timmar så ses vi igen min älskling! Längtar så mycket efter dig!♥
har längtat i 2 veckor!
Men snart snart snart är väntan över! Har en liten överraskning till dig, tror du blir glad!

Idag har jag verkligen inte gjort mycket.. Jag har vart hemma, jag har träffat mamma på min parkering och hackat is som en tok med en spade, fy fan bästa träningen sen 2009 tror jag.. Fet träningsverk imon iaf... Sen köpte jag också Tösalt eftersom det tydligen ska vara bra, det märker jag imon för jag tömde hela skiten på parkeringen!

Väntar på mitt te sen ska jag lägga mig, vill ju vara pigg imon för mitt hjärta och sen ska jag ju köra 1½ timma och sen hem i 1½ timma, kanske ska ta med mig lite kaffe och mat i bilen, låter som jag ska på värsta utflykten, visst att det inte tar så långt tid till honom, men jag blir snabbt väldigt utmattad av att köra bil och behöver all energi jag kan få. Fan kom på att jag kanske skulle tankat idag istället för imon, fan nu får jag åka en stund tidigare.. Fan fan fan.. Jo sen ska jag hämta upp två personer till som ska samåka med mig.. Känner mig som en tant, men va fan de blir ju billigare för alla!

ne nu e mitt te klart så jag ska dricka upp det sen så ska jag nana!

Kösss

Ja du brorsan! Vet att jag inte skrivit så mycket om dig på bloggen, men du ska veta att jag saknar dig som fan och att jag vill att du ska komma hem. Men samtidigt vill jag inte det... För jag vet att du har det bra, och att du får så otroligt mycket erfarenhet av att vara så långt borta från oss! Men vi saknar dig verkligen, det ska du veta!

Jag är avensjuk på dig att du klarar att vara över 800 mil ifårn oss, jag beundrar dig! Du är där helt själv, utan ngra vänner eller familj! Visst sen skaffar du dig det där men utan oss.. Tycker det är så¨modigt av dig att våga! Att chansa på att det ska gå bra och att du ska klara dig! Du är verklugen vuxen nu.. helt sjukt vad tiden går fort!

Du växer mer och mer i mina ögon då jag hela tiden ser alla de bra valen du gör och att du gör dem för din skull och ingen annans! Att du vågar!!!! Det är lite mindre en fyra månader kavr tills du kommer hem, tiden går allt för sakta tyvärr... Men det kanske inte är tyvärr för dig!? Fan det ä så tomt utan dig.. SAKNAR DIG... Vill dricka ditt goda kaffe varje morgon/eftermiddag!

Jag önskar att jag hade kunnat komma till dig och hälsa på då jag vill veta hur det är att leva i en annan del av världen, kulturerna skiljer ju sig ngt enormt. Hade vart jävligt häftigt att få dela det med dig! Självklart skulle jag vilja att Filli var med också! Vi tre vi hade haft så jävlar kul!

Älskar dig lillebror! Var rädd om dig, vi saknar dig alla här hemma!

Love syster
Vill också berömma dig för din fina tattoo och att du orkar med så många timmar och så många sittningar, fast att det gör ont!

Herregud, min syster läser alla möjliga bloggar på olika sidor och tycker det är jätte kul, men när jag ser dessa bloggar blir jag bara helt förtvivlad. Visst att man vill vara snygg på sin blogg eller rättare sagt alltid. Men fan vilka sjuka skönhetsidial en del av dessa tjejer har. Så stora bröst att man tippar framåt, operera sina redan trådsmala ben och ta bort "celluliter" som igentligen inte finns där, Så mycket smink på sig att ingen människa i hela världen känner igen dig utan det, inte ens din mamma.. Ju mer desto bättre säger en del av dem.

Men jag tror inte att det är det, visst vara sund och träna är ju kalas bra men att operera sig när man väger 35 kg och man inte har ett uns fett på kroppen, det e ju fan helt sinnesrubbat. Vad har en del av dessa tjejer för syn på sig själva och vad är igentligen normalt enligt dom? Vissa av dom har inte ens växt klart i sin kropp, men dom ska operera sig endå. Har dom aldrig fått känna självförtroende och självkänsla utan dessa operationer? 

Jag är glad att jag inte är så otroligt fixerad vid sillisar, smalare lår, sminka mig med flera liter i ansiktet, lösögonfransar som e överdrivet långa och igentligen inte passar. Ni borde kanske gå en make up kurs eller utbildning.

Jag behöver inte operera mig själv för att vara snygg, eller för att vara trygg i mig själv. Jag är född med min kropp och jag är nöjd med den som den är, vill jag ändra den kan jag göra det utan en jävla massa operationer, jag tränar istället! Jag är inte trådsmal, men jag är heller inte fet, jag är inte mullig, jag är "normal" kanske ngt/ngra kg för lite, MEN jag ser sund ut.

Jag är vacker som jag är, jag vet att jag kan ta mig fram utan att leva som dessa tjejer, då det mesta i deras liv är falskt, såsom dem själva är. Falska kanske är fel att säga men oäkta är väll ett bättre ord!

Jag är igentligen inte mot plastik och det man kan göra med den vetskapen och forskning som finns om det, men jag har det när små tjejer som inte växt klart redan börjar klaga på att dom e feta, eller dom ska operera det ena och det andra. Skulle min syster säga det skulle jag ge henne ngt att få plastikoperera sig för, hon skulle nämligen få sig ngra riktigt feta smällar. Som tur är så vet hon vad som krävs för att ha en snygg kropp utan operationer osv, och hon har självförtroende och självkänsla till max! Men det ska hon också ha för hon är bäst!


De gångerna det är ok att operera sig enligt mig:

-När du fött barn och boobsen hänger som sandsäckar, eller när du börjar närma dig det "äldre" stadiet
-När du vart med om en olycka och är vanställd på ngt sätt, det gäller alla olyckor som skadat ditt yttre på ngt sätt ex. genom våld, bilolycka.
-När du har ärr som behövs reduceras, ex vid operationer vid gomspalt, och andra operationer som har med din överlevnad att göra ex hjärt.op, lung.op osv.
-Av hälso själ då din kropp är i stor fara eller tar mycket skada.
-Om man gör det av rätt anledning, inte för att ha störst bröst eller för att locka till sig sådant skräp man annars aldrig hade kunnat få. Dvs sådant som inte är värt ngt i slutändan endå.

Tänk när ni blir gamla, era operationer kommer bara bli dyrare för det kommer vara mer skit att fylla ut. Huden e ju som sagt väldigt töjbar. Ni kommer till slut se ut som bilden nedan.
Lycka till med era operationer då ni en dag ställer er framför spegeln och inte känner igen er själva.

Sen är det ganska roligt att folk klagar och stånkar när det gäller oss som röker.. Jaha att väga 35 kg operera sin bröst och andra delar av kroppen när man är typ 14 år e ok? Det är mer accepterat en rökning.. Det är ju fan heeelt fuckat. 

Fan kan inte bara denna jävla ångesten och sorgsenheten försvinna? BORT BORT BORT... Jag vte inte vad jag ska ta mig till.. Jag tror ångesten som jag har har satt in för att jag känner mig så otroligt ensam och sårbar. Men det är ju så när man inte har ngn att vända sig till förutom sin syster, sin svägerska, och en vän.. Jag känner mig så tom.. Så otroligt ensam och liten..

Jag vill inte känna såhär. Men det brukar vara så att vännerna försvinner när man mår dåligt eller hummöret dippar. Jag vet att jag kan bete mig illa jag med men jag vill iaf finnas när ni har det jobbigt.. Men vart är ni när jag behöver er? När jag behöver ert stöd och omtanke och värmande ord? BORTA.

Jag är så otroligt glad att jag har min svägerska, du är så underbar, så snäll och du finna alltid tillgänglig för mig! Du sitter och pratar med mig flera timmar (oftast) om dagen när jag är nere, när jag är glad, när jag bryter ihop, när jag är på topp, ja du finns helt enkelt alltid för mig! Du ska veta att du har den största platsen i mitt hjärta, förutom din bror då! Jag hade aldrig klarat detta utan ditt stöd och din kärlek! Du har verkligen ett hjärta av guld! Tack för att DU finns och är så otroligt stark!!



Idag kommer min fina och underbara lillasyster och äter middag här, sen ska hon sova över! Älskar dig så otroligt mycket Filli, du är så vacker och strålande! Du finns också alltid då jag behöver dig! Min underbara lillasyster! Och du syrran, JAG ÄR SÅ OTROLIGT STOLT ÖVER DIG! Du får mitt hjärta att slå ngra extra slag varje dag!





Mitt hjärta, vad jag saknar din närhet, din kärlek, dina händer, ditt underbara skratt och din ironi! Tack för att du alltid finns trots att det är du som behöver stöd och hjälp! DU har mitt hjärta för alltid!

Har haft en riktig ångest idag.. , En jävlig ångest, den var hos mig när jag vaknade imorse den har vart med mig hela jävla dagen.. Lite har den försvunnit nu efter att jag har vart på ett möte, dessa möterna är det bästa som finns för oss som är så trasiga, vi ser hela och starka ut på utsidan men på insidan är vi helt sönderslitna.

Jag känner mig helt trasig i hela kroppen, jag orkar inte göra mycket nu för tiden, jag vill bara sova, jag vill bara vara själv, jag vill inte göra ngt alls. Jag vet inte om det är så att jag har ngn slags depresion eller liknande, jag vet inte så mycket längre.







Idag läste vi ett barn, för idag känner jag mig som ett litet barn som vill ha så mycket kärlek man bara kan ge ngn annan, jag vill bli ompysslad, jag vill höra att jag duger och jag vill bli älskad för den jag är, jag vill bli accepterad och respekterad för den jag är. Jag vågar inte känna så mycket längre, och det gäller i alla avseenden då man blir så besviken när det inte blir som man har tänkt sig eller har velat att det ska bli.

Det spelar ingen roll om det är ngt som igentligen glädjer en för man vet endå att bakom allt så finns det endå en chans att det skiter sig. Är det sorg det handlar om så kan man vara lessen men man kan inte vara lessen hur länge som helst för då tycker folk att man ska rycka upp sig och så säger dom:
-Tiden läker alla sår..
Ne tiden läker inte såren, tiden gör det bara "lättare" att hantera sorgen, det kommer alltid vara ett öppet sår man har. Och vid olika tillfällen gör man såret större och ibland blir det inte lika infekterat.

Idag på mötet pratade jag också om "godkännande", varför strävar man igentligen efter sina föräldras godkännande i allt man gör? Får man bra betyg osv får man veta att man har gjort ett bra jobb, men gör man det jobbet och lägger all sin energi på det för sin skull eller sina föräldrars skull? Det gäller även jobb, man vill att ens föräldrar ska tycka att man har ett bra jobb, man ska tjäna bra, jobba mycket, MEN ska man inte ha ett jobb man faktiskt har valt själv och ha ett jobb som man älskar? Måste föräldrarna godkänna allt?

Varför är man så fixerad av att bli godkännd av sina föräldrar? Jag ska inte säga annat en att jag är en av dom som vill ha sina föräldrars godkännnde, jag vill så gärna att dom ska vara stolta över mig, jag pluggar, jag har presis avslutat en utbildning som USK, och jag har under hela min utbildning jobbat vid sidan om på vissa helger och vardagar, men endå får jag inte höra det jag vill höra, det räcker inte allt det jag gör, jag får inte höra ett äkta och genuint: JAG ÄR STOLT ÖVER DIG IDA, från värken mamma eller pappa, ingen av dem har sagt ngt om att jag är klar med min utbildning.

Men idag bestämde jag mig iaf.. Jag ska inte söka efter deras uppmärksamhet och få dom att säga att dom är stolta över mig.. Det räcker med att JAG är stolt över mig själv och vad jag har åstakommit, vad jag har lärt mig och vad jag har gjort med den kunskapen! JAG tar mig fram utan eran hjälp.

JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV

Igår gick det väldigt bra att jobba trots snön, de e ju inte klokt vad mycket snö det är.. Gillar det på ett sätt men inte när jag jobbar, det blir så svårt att komma fram i tid, man kör fast mitt i vägen och i korsningar, på "landet" går det knappt att komma fram.. Körde fast ngra gånger igår och blev lite sen hos vissa av vårdtagarna, men det gjorde dom inget utan dom hade mycket förståelse tack vare vädret!

Igår förstod jag verkligen varför jag älskar mitt jobb! Vi har helt sannslöst underbara vårdtagare, som är så otroligt roliga att prata med, för dom vill verkligen prata med en och utbyta historier, recept och mycket mycket mer! Dom är underbara! Har också jävligt bra arbetskamrater som ställer upp och hjälper till!

Idag ska jag arbeta med en av mina favoriter! Jäkligt snäll och duktig tjej!

Blir att jobba imon med, på kvällen för en kollega! Så imon blir det jobb med! Det är ju inte derekt så att jag har ngt annat för mig just nu endå.. Är ju ledig från skolan tills 24 januari, sen börjar allvaret igen. Funderar på om jag ska ta och jobba 6 dagar i månaden på jobbet också för att få lite extra klirr i kassan!

Idag är en bra dag för mig! Jag är bara lite seg, men jag är nog inte det så länge till hoppas jag!

Ne nu ska jag dra mig för jag ska fixa och dona lite innan jag ska dra till jobbet vid halv fyra!

Ha de gött enna!

Vad är det som händer igentligen? Jag är heeeelt superstressad av en del besked jag fått i veckan.. det är ju bara till att packa ihop och sälja alla mina ägodelar och flytta ut i skogen och bo i ett tält eller ngt liknande.. För detta funkar ju fan inte. Jag vet ju inte vad jag ska ta mig till. Allt är upp och ner. Hela min värld håller på att rasa ihop. Så fort jag känner att "nu börjar det gå bra för mig och årdna upp sig" så åker jag ner lika fort igen.

Jag har iof ett bra jobb och bra kollegor, jag älskar igentligen mitt jobb då jag får göra det jag älskar! Träffa nya människor, hjälpa dem i deras vardag, och sen får jag köra en massa bil! Men just nu känner jag inte så mycket inför jobbet som jag igentligen älskar! Jag måste börja känna igen!

Men hur ska man kunna känna igen? Vad måste jag göra för att få göra det? Jag vill också se fram emot saker, jag vill vara förväntansfull, kärleksfull, glad och naiv, men det funkar ju inte. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG? Igentligen älskar jag mitt liv då det går bra, men på senaste tiden har det tyvärr inte gjort det. Behöver verkligen gå på ett möte känner jag!

Jo jag har blivit antagen till alla de kurserna jag vill gå men.... det finns alltid ett men... tre av de sex kurserna som jag vill gå ligger på samma dagar och samma tider. Så det blir att ta bort två stycken 50p. kurser och byta ut mot en 100p. kurs istället. Varför kunde dom inte bara legat efter varandra? Varför kunde dom inte bara klickat ihop?

Ne men just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag vill inte kämpa mer, jag vill leva i ett lallaland som många andra gör. Men det kommer väll inte gå det heller antar jag?







Ne tror jag ska söka mig jobb istället. Som vad vet jag inte, kanske som USK då jag har en utbildning i det?!

Efter att jag hade bloggat igår så ringde du mig och vi pratade ut om saker iaf en del som har vart. Ganska skönt! Just sånna saker får mig att älska dig så mycket och jag får ennu svårare att släppa dig.. Jag vet ju att jag älskar dig men som jag sagt innan så e vi ju så otroligt olika. Du är så vacker och en så underbar människa när du öppnar ditt hjärta på det sättet och talar om för mig varför du är som du är och varför du vill att det faktiskt ska funka för oss.

Sommaren men dig var så otroligt kämpig för oss båda. Men ngt som jag vart ledsen för är för att du inte kommer ihåg, du kommer inte ihåg att jag räddade ditt liv, hade jag lämnat dig hade du antagligen inte levt längre, jag vet att jag låter dramatisk men sanningen är den att det faktiskt var så illa med dig. Det är som jag har sagt innan jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid att göra, men jag kan inte alltid rädda dig. Det har jag gjort så otroligt många gånger, jag vet att du alltid ställer upp för mig med och du gör det verkligen med hela ditt vackra hjärta, det är något som gör mig så otroligt glad och stolt, du ställer upp så otroligt mycket för mig varje gång jag behöver dig fast att det är du som behöver hjälpen och jag ska hjälpa dig att stärka dig men endå är det du om får göra det med mig hela tiden..

jag älskar dig och vill vara med dig men då har vi ju båda en del att "rätta till" innan vi kan fortsätta ngn stans. Jag vet att vi kan klara oss mot alla odds bara vi har varandra och kan stärka och stötta varandra. Jag undrar lite om det kan vara så att lite av vårat avslut har med grupptrycket att göra? Det finns ingenstans jag får stöd för att vara med dig, ingen vill se oss ihop. Jag får ofta höra att jag förtjänar något bättre. Men tänk om det är så att jag kanske gör det (enligt dem omkring mig), men att du endå är det bästa för mig?! I mitt hjärta kanske du är den bästa, för just mig. Varför kan folk inte bara acceptera att jag vill vara med dig? Tack så mycket ni som finns och stöttar mig till tusen då jag verkligen behöver det. Ni är kärlek!

Visst vi har våra duster och vi säger så otroligt korkade saker till varandra och elaka och jag vet att jag kan vara en riktig jävla häxa mot dig, men i slutändan vet vi vart vi har varandra. Vi är igentligen lika bra kålsupare båda två så nu får ni ALLA sluta lägga skulden på honom för jag kan minst lika bra jag också för jag ska alltid vara värre en honom (för mig blir det som en tävling där jag bara ska vinna till vilket pris det en kostar). 

Jag är absolut INTE lätt att leva med då jag är VÄLDIGT upp och ner, hög och låg, glad och ledsen från sekund till sekund..

Ja hur fan ska man göra igentligen? Det är ju antingen eller... Men hur vet man vilket val som är rätt? Ibland känns det som att jag vet exakt vilket val jag ska fatta och att jag et exakt vad konsekvenserna blir av mitt handlande, medans vissa dagar bara är som en stor dimma där allt bara är helt upp och ner.. När fan ska jag våga göra det rätta? varför ska jag behöva skydda mig hel tiden?.. Jag kan ju inte ha kakan och äta den, fast att jag vill det..

Det är så jävla svårt med oss, vi har gjort varandra så otroligt illa samtidigt som vi har gett varandra så otroligt mycket glädje, det är så svårt att börja om och släppa allt som har vart.. Men det kanske är så att detta är slutet för oss? Varje gång jag känner mig ensam är det dig jag vill ha hos mig, det är dig jag vill kyssa, det är dig jag vill älska, men det kanske inte går längre en såhär?

Jag önskar verkligen att vi hade träffats när ingen av oss var så förvirrade, otåliga och respektlösa mot varandra.. jag saknar dig varje dag som går, tyvärr tror jag att jag saknar dig mindre och mindre.. jag vill inte sakna dig mindre, jag vill sakna dig mer. När vi sågs senast så känndes det som det var vi och efter jag hade lämnat dig så saknade jag dig som en dåre, men efter det hade lagt sig kännde jag mig bara "rak", man kanske inte kan säga så, men det jag menar är att man gör sina vanliga sysslor utan att tänka vidare på det man just gjort, sätt eller hört..

Mitt hjärta har slått så hårt för dig medans min hjärna har slagits emot dig. Jag börjar ju tro att jag är knäpp, för mitt hjärta vill ha dig och har alltid velat det sen dagen vi kysstes, samtidigt som min hjärna hela tiden säger åt mig:
-Det blir bara problem, ni kommer orsaka varandra så otoligt mycket smärta och oro, ni funkar helt enkelt inte ihop, hans umgänge och är helt tvärtemot ditt, ni delar inte samma värderingar, ni har inget gemensamt förutom att ni ibland kan ge varandra kärlek och få varandra att le.

Hur fan vet man vilken väg man ska följa? hur vet man vad som är rätt? Vad är igentligen rätt för oss?

       
    

Då är det 2011. Hade en jätte trevlig och bra nyårsafton med Niclas, Lotta, Liam och Flepp! Vi drack en massa fina alkoholfria viner! Dem va ju verkligen skit goda!

Spelade guitarr hero, alla trodde jag fuskade men det gjorde jag inte för den gröna jävla knappen funkade inte! Det bevisade fröken Flepp, för Niclas hade inga som helst problem med att spela..

Så i det stora hela vann Niclas, men hade den gröna knappen funkat hade jag utklassat honom så fett!

Idag blir det nog att åka till Willya och handla hem lite mat med tanke på att det är ganska tomt i kylen och frysen!

Ne nu ska jag fixa och dona lite här hemma!

Ha de gött

Ja då va la enna julhelgen slut då?! Mycket som har vart kul i helgen men också saker som har vart jobbiga..
De e fan inte lätt när julen kommer till och man inte har en "älskade" att dela den med.. Men som sagt det var ju ett val jag gjorde... Satan va jag ångrar mig nu..

Jag har vart hos pappa och hans brud, sen har jag vart hos min kusin och min underbart söta guddotter! Fan va fin och go hon är! Och jag är så jävla stolt över att få vara en så stor del i hennes liv och få det förtroendet att vara gudmor till lilla Saga! Har också träffat mina underbara kusinbarn Samuel och William! Hela den familjen e helt underbar! Pajja, samuel, William, Micke och min lilla Saga!

Visst de har väll vart trevligt att vara hos pappa och träffa alla, men jag får ju krupp efter bara några timmar på honom.. Men jag tror det kan ha mycket min besvikelse på honom.. Jag gillar inte hans val han har gjort och fortfarande gör men vad ska jag göra åt det? Inget, för det är hans liv och jag kan inte styra över det.. Samma som han inte kan styra över mitt liv trots att han försöker med det ibland, eller att han ska tala om för mig om vad som är rätt och fel när han inte ens själv vet det.. Visst jag älskar min pappa men med han så är det så komplicerat..

Idag har jag vart hos Wivianne och Arne på middag (Karl&Åsas mormor och morfar) med Fanny, Eva, Filip och Kurt, det har vart en jätte trevlig dag! Käkade en massa god julmat, sen var det efterrätt med en massa choklad, frukt, godis konjac osv! Det var väldigt trevligt! Tyvärr så fattades det ngra personer.. Speciellt Karl.. Jag saknar dig hjärtat..

Men iaf, nu sitter jag hemma och smygtittar lite på Arn, katten ligger brevid mig och myser! Min lilla älskling, det e fan tur att jag har honom när jag har det tufft, de e allt min lilla solstråle!

Imon blir det att jobba.. Jobbar från sju till tolv så det blir ett kort och bra pass! Tycker det är helt underbart att bara jobba så få timmar! Sen efter jobbet blir det till att tvätta.. De e ju så jävla segt men det måste ju också göras ibland.. Önskar bara jag hade haft ett större badrum så jag hade kunnat ha en tvättmaskin! Då hade jag alltid kunnat tvätta!!

Ne fy fan nu ska jag snart lägga mig.. Måste pyssla lite innan bara!

Ha de gött!

Ja då e de bara två dagar kvar tills det är jul! Ska faktiskt bli kul, dock ska jag jobba imon innan jag åker ner till småland.. Jobbar tills fyra men hade verkligen behövt sluta två så jag hade sluppit att köra hela vägen ner i mörker.. Hade brorsan åkt med ner hade det vart lättare då hade han kunnat köra hela vägen i mörker, då han är en jävligt bra förare och en säker förare.. Jag sitter dock och skriker som en tok på honom när han kör för att jag blir rädd, men det finns igentligen inget att vara rädd för då jag vet att han har kontroll på situationen...

Jag saknar min bror.. jag vill att han kommer hem nu..

Jaha idag skulle jag ha jobbat, men det blev inte så.. Så jag får tvätta istället! Syrran kommer och hämtar katten sen så att han slipper vara ensam under två dagar! Skrutten ska vara hos Felicia och Missy under jul! Roligt för honom så han slipper vara själv! Med tanke på att skrutten och Missy verkligen är bästa vänner!

www.feliciagardhem.blogg.se

Kanske ska diska lite också?!

Ne fan nu måste jag skaffa mig ett liv!

Jag vet att man ska känna sig ensam och lite sådär utanför när ens förhållande nyss tagit slut, man ska nästan känna sig ensammast i världen, "ingen har det så illa som just jag har det", men tro fan att man är ledsen, då man har förlorat ngn.. Ngn mycket dyrbar person, ngn man har hållt kär och älskat ovillkorligt.. Ngn man har gråtit med, en person man har vart glad med, en person man har delat just alla sina mest intima stunder med när det gäller allt, familj, vänner, jobb osv..

En person man har delat ALLT med är helt plötsligt borta för att man inte kan se samma sak som den andra eller att man slits åt ett annat hål för man helt enkelt inte kan.. Vad är det man inte kan? Vad är det man inte kan göra för den man älskar?

Jag har kämpat och slitit som ett jävla as för att hålla dig vid liv, det kanske inte känndes så just då men det var jag som andades in luften i dina lungor, det var jag som höll dig varm, det var jag som gav dig vätska, det var jag som gav dig kärlek, det var jag som gav dig ett hem, det var jag som älskade dig och gjorde allt för dig....

Du gav mig så otroligt mycket kärlek, ömhet, glädje, tårar och framförallt skratt.. Jag saknar att höra dig skratta.. jag saknar att vakna och lukta på din fina rygg på morgonen, jag saknar att retas med dig, jag saknar dig, jag saknar HELA dig.. Du är kärlek för mig men jag vet inte hur vi nånsin ska få det att fungera då vi inte ger tusen procent i ALLT vi gör.. Varför kan vi inte göra det? Varför gör vi inte det om det nu är så att vi älskar varandra så otroligt mycket? Jag saknar dig min kalv, jag saknar dina kyssar, jag saknar sättet du håller om mig.. Jag saknar dina varma händer på min kropp..  

Jag älskar dig så otroligt mycket och jag önskar verkligen att det hade vart du och jag livet ut, jag önskar att det var dig jag hade vaknat brevid varje morgon, jag önskar att jag hade ditt leende att se på varje morgon, jag önskar att vi hade fått uppleva världen tillsammans, jag önskar att vi hade fått göra allt vi ngnsin har velat göra tillsammans, jag önskar att vi hade blivit gamla ihop, jag önskar allt hade vart annorlundå så jag hade kunnat få min prins och allt jag önskat och har velat ha med dig..

Känner mig sådär tråkigt ensam, känner mig så nere.. Jag vet att det är så när man presis har gjort slut med någon man vart med så långt tid, men man har skaffat sig en del rutiner ihop, man vet oftast hur den andra tänker och vilka knappar man ska trycka på om man blir sur på honom osv men framför allt har man öppnat sitt hjärta och rivit ner sina murar som man alltid har för att skydda sig själv.

Jag känner mig tom i hjärtat. Nu ska man helt plötsligt börja om, man ska ta sig tiden att lära känna ngn ny, man ska försöka öppna sig för den människan, man ska skapa ett förtroende för varandra, man ska visa hur mycket allvar man menar med just den relationen. Men jag vet inte.. Jag e fan inte redo för det en och jag kommer nog inte bli det en på ett tag, då jag faktiskt älskar dig väldigt mycket, jag vet att det var jag som valde att göra slut, men det känns endå sjukt tomt utan dig.

Igår så kollade jag och Flepp på:
-Baksmällan
-Pinnapple Express
-Baby mama
-En call girls dagbok

Fastnade för En call girls dagbok, då den faktiskt var väldigt bra, så nu väntar jag på ses.1,2&3!
Den var på många sätt rolig och intressant, dock kanske verkligenheten för prostituerade inte är derekt så glammit som hon har det i sitt jobb. Men det e ganska hemskt samtidigt, då hon säljer sin kropp för pengar. Men men det är bara en serie, men igentligen inte för det händer faktiskt på riktigt, det är verkligen sorgligt att människor ska behöva sälja sina kroppar för att få råd med mat hyra osv... O de jävla torskarna som köper kvinnorna och förnedrar dom, usch va sjuka vissa av dem är..

Dock e de tur att man inte har sånna sjuka böjelser själv!

Julen e fan snart här...... Åker den 23 till pappa, farmor, faster, farbror, Duko, & kim! Ngn stans där emellan ska jag också träffa min underbara Guddotter Saga och mina underbara kusinbarn Samuel och William! Har en riktigt fin julklapp till Saga! Vet dock inte en vad jag ska köpa till de andra små glinen!

ne nu ska jag ta mig min morgon Kaffe, röka en cigg och städa lite!

Om 5 dagar e de fan jul.. Vart tar tiden vägen? Känns som det nyss var jul.. Men det har vart en vår, en sommar och en höst imellan också.. Fan va snabbt tiden går, det är inte klokt. Märks att man blir äldre då man inte önskar sig saker i julklapp, dock e jag inte så gammal men det e endå inget man vill ha.. Jag har nog det mesta jag vill ha..  

Då har jag börjat att gå vidare i mitt liv och med detta nya försöker jag och kämpar för att det ska bli bättre en vad det har vart innan. Mycket är jobbigt men det är också mycket som är bra!

Jag har mina fina och underbara vänner och syster som finns till tusen, och det är jag verkligen så otroligt glad för! Ni förgyller mitt liv med skratt och så otroligt mycket glädje!

Brorsan e i thailand och kommer vara där i nästan 5 månader till.. Inte alls avensjuk på honom då han lever livet samtidigt som han jobbar, dock e det en själv som sätter sina gränser och beslutar hur och vad man ska göra med livet! Önskar att jag e lite så som honom då jag kunde ta de tillfällen som kommer till mig och våga satsa..

Fan va feg jag är igentligen då jag mest sitter hemma och myser, jag vill helst inte gå ut för jag vill inte frysa eller halka, jag vill inte köra bil för jag är rädd att krocka eller bli påkörd av ngn annnan bil som inte hinner stanna och kör rakt in i min bil, jag vill inte gå ut på krogen då det för det mesta bara är äckel och muppar som raggar på en och har jävligt svårt för att förstå vad nej betyder.. Eh jag sitter hemma med min katt och min tv, dock får jag städflippar, jag går verkligen loss på lägenheten och skrubbar i hörnerna med en jävla tandborste typ...

Jä jä nu ska jag leva livet genom tv:n katten och min Flepp!