You're dead im rich

Efter att jag hade bloggat igår så ringde du mig och vi pratade ut om saker iaf en del som har vart. Ganska skönt! Just sånna saker får mig att älska dig så mycket och jag får ennu svårare att släppa dig.. Jag vet ju att jag älskar dig men som jag sagt innan så e vi ju så otroligt olika. Du är så vacker och en så underbar människa när du öppnar ditt hjärta på det sättet och talar om för mig varför du är som du är och varför du vill att det faktiskt ska funka för oss.

Sommaren men dig var så otroligt kämpig för oss båda. Men ngt som jag vart ledsen för är för att du inte kommer ihåg, du kommer inte ihåg att jag räddade ditt liv, hade jag lämnat dig hade du antagligen inte levt längre, jag vet att jag låter dramatisk men sanningen är den att det faktiskt var så illa med dig. Det är som jag har sagt innan jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid att göra, men jag kan inte alltid rädda dig. Det har jag gjort så otroligt många gånger, jag vet att du alltid ställer upp för mig med och du gör det verkligen med hela ditt vackra hjärta, det är något som gör mig så otroligt glad och stolt, du ställer upp så otroligt mycket för mig varje gång jag behöver dig fast att det är du som behöver hjälpen och jag ska hjälpa dig att stärka dig men endå är det du om får göra det med mig hela tiden..

jag älskar dig och vill vara med dig men då har vi ju båda en del att "rätta till" innan vi kan fortsätta ngn stans. Jag vet att vi kan klara oss mot alla odds bara vi har varandra och kan stärka och stötta varandra. Jag undrar lite om det kan vara så att lite av vårat avslut har med grupptrycket att göra? Det finns ingenstans jag får stöd för att vara med dig, ingen vill se oss ihop. Jag får ofta höra att jag förtjänar något bättre. Men tänk om det är så att jag kanske gör det (enligt dem omkring mig), men att du endå är det bästa för mig?! I mitt hjärta kanske du är den bästa, för just mig. Varför kan folk inte bara acceptera att jag vill vara med dig? Tack så mycket ni som finns och stöttar mig till tusen då jag verkligen behöver det. Ni är kärlek!

Visst vi har våra duster och vi säger så otroligt korkade saker till varandra och elaka och jag vet att jag kan vara en riktig jävla häxa mot dig, men i slutändan vet vi vart vi har varandra. Vi är igentligen lika bra kålsupare båda två så nu får ni ALLA sluta lägga skulden på honom för jag kan minst lika bra jag också för jag ska alltid vara värre en honom (för mig blir det som en tävling där jag bara ska vinna till vilket pris det en kostar). 

Jag är absolut INTE lätt att leva med då jag är VÄLDIGT upp och ner, hög och låg, glad och ledsen från sekund till sekund..