Valet & kvalet

Ja hur fan ska man göra igentligen? Det är ju antingen eller... Men hur vet man vilket val som är rätt? Ibland känns det som att jag vet exakt vilket val jag ska fatta och att jag et exakt vad konsekvenserna blir av mitt handlande, medans vissa dagar bara är som en stor dimma där allt bara är helt upp och ner.. När fan ska jag våga göra det rätta? varför ska jag behöva skydda mig hel tiden?.. Jag kan ju inte ha kakan och äta den, fast att jag vill det..

Det är så jävla svårt med oss, vi har gjort varandra så otroligt illa samtidigt som vi har gett varandra så otroligt mycket glädje, det är så svårt att börja om och släppa allt som har vart.. Men det kanske är så att detta är slutet för oss? Varje gång jag känner mig ensam är det dig jag vill ha hos mig, det är dig jag vill kyssa, det är dig jag vill älska, men det kanske inte går längre en såhär?

Jag önskar verkligen att vi hade träffats när ingen av oss var så förvirrade, otåliga och respektlösa mot varandra.. jag saknar dig varje dag som går, tyvärr tror jag att jag saknar dig mindre och mindre.. jag vill inte sakna dig mindre, jag vill sakna dig mer. När vi sågs senast så känndes det som det var vi och efter jag hade lämnat dig så saknade jag dig som en dåre, men efter det hade lagt sig kännde jag mig bara "rak", man kanske inte kan säga så, men det jag menar är att man gör sina vanliga sysslor utan att tänka vidare på det man just gjort, sätt eller hört..

Mitt hjärta har slått så hårt för dig medans min hjärna har slagits emot dig. Jag börjar ju tro att jag är knäpp, för mitt hjärta vill ha dig och har alltid velat det sen dagen vi kysstes, samtidigt som min hjärna hela tiden säger åt mig:
-Det blir bara problem, ni kommer orsaka varandra så otoligt mycket smärta och oro, ni funkar helt enkelt inte ihop, hans umgänge och är helt tvärtemot ditt, ni delar inte samma värderingar, ni har inget gemensamt förutom att ni ibland kan ge varandra kärlek och få varandra att le.

Hur fan vet man vilken väg man ska följa? hur vet man vad som är rätt? Vad är igentligen rätt för oss?

       
    
























Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0